En finlandssvensk syndabekännelse

I en tidigare text nämnde jag hur nöjd, ja till och med stolt jag är över denna blogg och hur glad jag är att den trots sin flummiga och smått oavgränsade natur med ämnen som vilt hoppar från akutvård till filmer och däremellan blandas med världsfilosofi, har bildat en trogen läsarkrets som består av inte enbart en och annan trogen (RSS-)prenumerant utan också läsare som förbisurfande droppat in här via en länk eller blogglista.

Men samtidigt som det värmer mitt hjärta då jag märker att mina ”literära verk” inte hamnar direkt till cyber-rymdens gravgård utan att passera förbi en och annan läsares ögon, har en liten tanke på sistone krypt in i mitt medvetande. Det slog mig nämligen här om dagen att av alla de bloggar jag själv läser, är 99% skrivna av finlandssvenskar och en bråkdel är skriven på ett annat språk än svenska. Det här är en tanke som mången läsare också noterat och därför ställer de mig ofta frågan: varför skriver du på finska?

Bloggens språkval har jag alltid motiverat, både för andra och mig själv, med att den egentligen har två uttänkta mål, ett pragmatiskt och ett pedagogiskt.

Den krassa sanningen är den, att i min vänskapskrets finns det tyvärr fler sådana (potentiella) läsare som trots att de i teorin behärskar båda inhemska språken inte är tillräckligt språkkunniga för att klara av att läsa och förstå en helsvensk text. Detsamma gällde även engelskan som också stod som stark kandidat i valet. Därför beslöt jag mig ganska snabbt att finskan blev valvinnaren. Detta var ett val som jag visste att kunde och antagligen också skulle kosta mig sådana läsare som i sin tur inte behärskade finskan lika bra, men ur en nypublicerande bloggares pragmatiska synvinkel kändes det tryggare att veta att bloggen då nådde en större läsarkrets än om jag valt ett språk som möjligen kunde ha avskärmat hälften av läsarna (trots att jag genom engelskan säkert kunde ha nått en globalt sett större upplaga). Jag ber därför samtidigt här om ursäkt till alla er som kanske alltid känt att ni blivit utelämnade och bedragna av denna förrädare till finlandssvensk.

Men, frågar ni då, varför sporrar jag inte de finskspråkiga att lära sig bättre svenska igenom denna blogg? En mycket bra fråga, säger jag. Läs vidare så får du veta varför.

Den andra orsaken är som sagt rent pedagogisk och samtidigt kanske den mer bärande av de två. Jag anser själv att jag länge behärskat såväl svenskan, finskan som engelskan flytande både verbalt och skriftligt, men samtidigt har jag alltid känt att av den trion är finskan ändå den svagaste länken. Det beror helt enkelt på att ända sedan barndomen, grundskolan och gymnasiet (förutom 1,5 år i ett finskspråkigt lågstadium) har jag alltid varit omgiven av svenskan. Både min familj, mina vänner och min bekantskapskrets var helt svenskspråkiga och det närmaste jag hade att göra med finskan i vardagligt bruk var butiksexpediten eller grannarna man träffade på gatan. Det var alltså frågan om att ha vuxit upp i en språkbubbla.

Den bubblan sprack då jag började studera på yrkeshögskolan (trots att skolan var svenskspråkig var en stor del av studerande och lärarna finska) och senast i arbetslivet har mitt språkbruk skiftat totalt om från mitt modersmål till suomenkieli. Men trots att jag dagligen talar finska med både arbetskolleger och flickvännen märker jag att jag fortfarande hakar upp mig då jag talar. Jag söker ofta ord och omstrukturerar meningar som jag märker att låter fel. Men skrivandet har blivit betydligt lättare och det är till stor del tack vare denna blogg. Det var alltså således ett medvetet val att förutom att ge er läsare texter och ämnen att grubbla över, ger jag mig själv ett språkbad.

Då jag förra veckan råkade läsa min goda vän Jons tankar om att vara en finlandssvensk på ”torra land” öppnades mina ögon och jag blev djupt inspirerad att bekänna mina synder här, dvs. ge både er, mina svenskspråkiga läsare, en inblick i varför jag skriver på finska och samtidigt ge mig själv en påminnelse om hur trevligt det är att skriva på sitt modersmål. För trots att jag inte själv beställer Hufvudstadsbladet, shoppar på Stokis (men desto mer på Akademen), lyssnar på Radio Vega (vilket jag nog gör på sommarstugan) eller går på teater på Svenskis (pga. tidsbrist) är jag i grund och botten en vattenanka och dammen är mitt hem. Och det är jag stolt över.

Mainokset

0 Responses to “En finlandssvensk syndabekännelse”



  1. Jätä kommentti

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Google photo

Olet kommentoimassa Google -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s




Suosituimmat artikkelit

Arkistot

Chride Twitterissä

Virhe: Twitter ei vastaa. Odota muutama minuutti ja lataa sitten tämä sivu uudelleen.

Mainokset

%d bloggers like this: